tisdag 20 maj 2014

Death valley

Dags att lämna storstadsdjungeln. Det gick ovanligt smidigt att lämna staden.
Vi åkte mot Death valley. Det är en av de varmaste och torraste platserna i Nordamerika. 57 grader ska vara den högsta temp som uppmätts. Hårda taggiga klippor som ser ut att ha tippat omkull. De bergsformationer vi sett tidigare har haft vågräta lager och mönster. Dessa ligger nästan vertikalt. Dessutom finns formationer som ser ut som sanddyner eller grusåsar. Mjuka böljande, men när man  kommer närmare ser man att de är hårda, som förstenade. Vi stannar vid Zabriskie point, en utsiktsplatserna där man ser alla härliga formationer. Vi fortsätter neråt. Som lägst är vi nere på 86 m under havsnivån. Det är alldeles platt. Ser ut som en uttorkad sjöbotten ibland vitaktigt som salt. Det är varmt, minst 30 i skuggan igen.
Vid horisonten ser vi konstigt formade moln. Dimma? Regn? Kan inte vara möjligt. Himlen blir mörkare ju längre vi åker. Det är en sandstorm!  Plötsligt ser vi bara några meter framför oss. Det finns ingenstans att stanna, vi måste sakta försöka komma igenom. Vi närmar oss bergen och då klarnar det. Plötsligt är himmelen blå igen. Vägen slingrar sig uppför och sedan breder en dal ut sig. Underbart.
Vi stannar för lite mat och sedan är det dags för sista bergspasset. Himmelen mörknar igen. Denna gång är det regn! På med regnkläder, tempen faller snabbt. Hårt piskar dropparna och vi saknar handtagsvärmarna på våra egna hojar. Genomfrusna kommer vi fram till Lone Pine oc hotellet. Sunny California, skitsnack.


2 kommentarer:

  1. Sandstormar är läskiga... Tur att ni hittade ut å inte tappade bort varandra!!

    SvaraRadera
  2. Gunilla! Vad hojen klär dig!!!
    Vilka äventyr ni upplever! Kram

    SvaraRadera