Sea glass och druvor

Torsdagen började vi med en liten promenad ner till hamnområdet i Fort Bragg. Lite lustig miljö. När en hamn i sverige börjar bli lite trendig brukar allt "fult" tvingas bort. Här ligger flera trevliga restauranger och dykshop och kajakuthyrning. Men det ligger även riktigt ruffiga magasin och skrotupplag kvar.
Vi åker ner till en av stränderna där vi ska leta Sea glass, havsglas. Tidigare dumpades soporna i havet här utanför. Nu är det mesta uppsnyggat igen men glaskross rullar fortfarande in mot stränderna och slipas till vackra pärlor av bränningarna. Tänk att något så miljövidrigt kan bli något vackert.
Vi fortsätter en bit utefter kusten bara för att då och då stanna och titta på vågorna. Fängslande vackert och rogivande trots den brutala kraften.
Fredagen är vår sista heldag i USA. Vi startar färden tillbaka mot Oakland. Idag ligger dimman utefter kusten. Man ser inte många meter ut från land. Vi letar oss in i landet. Kurviga vägar genom grönskande dalar och ibland genom tät skog. Vi kommer ner genom Napa valley. Sluttningarna är fyllda av vinstockar och vingårdarna markeras av stora pampiga hus.
Vi bestämmer oss för ett par turistgrejor till i San Francisco. Det blir en tur med de gamla kabelspårvagnarna. Vagnarna hotades av skrotning redan i slutet på 40 talet men räddades. I slutet av 60 talet blev de kvarvarande vagnarna ett nationellt historiskt minnesmärke. Helt otroligt att de klarar alla backarna. I utförsbackarna fälls träklossar ner mot rälsen som bromsbackar. Man känner hur det börjar lukta brännt trä.....
Och till sist.... Jag har kört nerför Lombard Street!

Hav, kurvor och träd

Vi har lite svårt att släppa taget om Bloggen så här kommer lite extra material.
Efter att ha lämnat tillbaka motorcyklarna i måndags tog vi taxi till biluthyrningen. Man måste ju ha ett fordon i USA. Det blev en Chevrolet, storstilat värre. (Inte alls, det är en Daewoo som gömmer sig under ett Chevrolet märke. Just det, bakom. Den är mindre än min Skoda Fabia)
Vi lämnade alltså stan direkt. Ut över Golden gate och norröver vid kusten på Highway 1. Ännu kurvigare än den var söderut. När vi hade ett par kilometer kvar till Stinson Beach blev det kö. Många var badsugna på Memorial Day. Mer kurvor tog oss fram till Petaluma där vi övernattade.
Tisdagen fortsatte utmed kusten. Uppför och nerför, riktigt skarpa kurvor. Jag var nästan tacksam att ha 4 hjul istället för 2. Bränningar som slår in över taggiga rev. Friska vindar som nästan tar andan ur en, precis som vyerna. Vi tar god tid på oss att komma fram till målet, Fort Bragg. Nu ska vi bo här några nätter.
Onsdag betyder dagstur. Om möjligt är vägen ännu krokigare. Fortfarande lång sträcka utefter kusten. När vi viker inåt land blir det lummig skog. Solen strilar fint ner genom lövtäcket.
Målet för vår tur idag är Humboldt Redwoods state park. Vi är alltså på väg till jätteträden. Sekvojaträdet trädet är en Cypress som kan bli över hundra meter högt och mer än tusen år gammalt. Tyvärr så finns träden nästan bara kvar i nationalparker. Avverkningen fick gå för långt innan den stoppades. Vi startade i Leggett med trädet man kan köra bil igenom. Häftigt! Sedan vidare till Avenue of the Giants. Där kör man verkligen mellan träden. Stora stammar precis i vägkanten. När skogen är som tätast blir det nästan mörkt. Magiskt....

Till storstadsdjungeln

Det kändes verkligen tråkigt att lämna denna vackra lugna vrå men snart har våra 3 veckor gått. Imorgon ska hojarna lämnas tillbaka. Vi är dock kvar i landet till på lördag.
Vägen följer floden och vi passerar flera lägerplatsen. Det är väldigt välordnat. Vare sig du ska tälta eller ställa upp en trailer är allt förberett. Det finns angiven plats och det är träbord på plats. Asfalterade cykelvägar följer bilvägen under långa sträckor.
Sedan blir det Highway. Första biten är härlig och vyerna är vackra. Sedan närmar vi oss djungeln. Storstaden. Från Sacramento sitter städerna mer eller mindre ihop och trafiken tätnar. Det är 3 till 7 filer så man får hålla tungan rätt i mun. Det är långhelg här så vi trodde staden skulle ligga tom. (Memorial Day, måndagen är helgdag för att hylla landets hjältar) Istället verkar alla på väg åt samma håll som oss. Vi hamnar i bilkö pga brotullar. Riktigt varmt och svettigt. Hojarna är luftkylda, alltså ska kylas av fartvinden. Det är mycket värme som strömmar ut åt sidorna från motorn när vi står still.
Därefter rullar det på bra igen. Havsvindarna svalkar skönt. Som sista häftig grej passerar vi över Golden gate bron. Magnifikt!

Tillbaka i San Francisco efter 21 dagar, varav 2 helt MC fria, så har vi kommit upp i 560 mil. Ett snitt på dryga 29 mil/dag.
Tack alla som följt med på vår resa. Kul att se era kommentarer.

Fotot på brandbilen är för vårt barnbarn Oliver.

Lake Tahoe

Vi är inte långt från slutmålet men vi undviker San Francisco en stund till och gör en extra krok.
Idag har vi avverkat all typ av natur utom öken och hav. Vi började genom fruktodlingarna igen. Sedan blev det betesmarker med både kor och getter.
Vi passerar genom El Dorado, en by med lite gamla hus, typ western fasader. De öppna fälten byts ut mot granskog. Vi kör längs en strömmande flodfåra. Vägen klättrar upp och ner genom dalgången. Vi klättrar upp på ca 2100 meter och bitvis ser vi djupt ner i de skogsklädda dalarna. Vägräcken är det dåligt med. Även om det är branta sluttningar precis vid vägkanten är det oftast bara en decimeterhög asfalts- eller betongkant. Värmen från slätterna byts ut mot riktigt svala vindar. På de höga topparna ligger snö, likväl som på skuggsidan av några hus vid vägkanten.
Vi kommer fram till South Lake Tahoe, orten vid sydspetsen av sjön Lake Tahoe. Massor med folk och trafik. Denna plats verkar vara lika populär nu som på vintern. Vi fortsätter på västsidan av sjön. På ett ställe åker vi högt upp på ett smalt näs med vatten på båda sidorna. Strax efter får vi möjlighet att stanna till och titta ner över en lagun, Emerald bay. Så Vackert!
Vi fortsätter till Tahoe City som är vårt mål idag. Trevlig, lagom stor ort.
Vacker promenad utefter stranden av sjön. Vi är fortfarande högt upp,1800 m höjd. Sjön är 11 mil lång och över 500 meter djup. Runt sjön ligger massor med fritidshus. Allt från ganska enkla till stora med egen tennisbana. Det finns massor med campingplatser/lägerplatsen. Vill du vistas utomhus spelar säsongen ingen roll. Här verkar allt finnas.

Sierra och Sonora

Eftersom vi har två övernattningar i Turlock tog vi bara en liten lokal sväng idag....24 mil.
Vi började genom fruktodlingarna och kom efter det ut bland böljande ängar och höga gröna träd. Fina kurvor och lite backigt. Ni vet så där som en perfekt MC-väg ska vara. Vi passerade en del vattenreservoarer. Gräser på ängarna är gult så det är väldigt torrt här, Riktiga sjöar är det ont om. Vidare mot utkanten av bergskedjan Sierra Nevada. Där blev det riktigt krokigt och brant.
Vårt mål idag var staden Sonora. En liten ort med ca 5000 innevånare. Den grundades av Mexikanska guldgrävare under kaliforniska guldruschen. Staden har sina gamla hus väl bevarade. Allt används och information om vilken användning huset hade från början finns att läsa vid bilder i fönstren.
Jag trodde tvärrandiga fångdräkter var ur filmens värld.... Dessa fångar fördes in i domstolslokalen. Här pratar vi inte om teater för turisterna.
Glass är gott i värmen. (Det funkar på vintern också om man dra på sig en filt) Creamerys är en typ av glassbar där du går in och beställer vilka grundsmak du vill ha. Sedan talar man om vad man vill ha som tillägg. De skopar upp glassen på en kyld marmorplatta, tillsätter tex chokladknappar och knådar ihop allt. De behöver ju inte ha så många smaker när man sedan kan blanda i smaksättningar.
Pizza är alltid gott. Idag fick vi se ett nytt fenomen. Man går in på pizzerian och beställer men tar med sig pizzan ogräddad hem. Smart, så slipper man ljummen pizza.

Norr över igen

Bakersfield var det vi kom till igår.(det framgick aldrig)
Idag blev det Highway hela dagen. Högt tempo och ganska tät trafik tröttnar man fort på. Körningen blev helt händelselös men upplevelser kan man få på flera sätt. Man inser att det är trevligt med växtlighet igen efter all karg natur. Blommande buskar och massor med fruktodlingar. Druvor, vi vet nu var tjejen på russinpaketen bor. (Sun Maid) Pecannötter och mandel  odlas också samt förstås citrusfrukter. Någon form av "strid" pågår om bevattning. "Om vi inte får vattna så försvinner jobben" står det på skyltar vid odlingarna.
Vid ett av tankningsstoppen hamnade vi i Kingsburg, Little Sweden. En liten ort grundad av svenska invandrare 1870-talet i samband med att järnvägen, Pacific union drogs klart. På 1920-talet var över 90% svenskättlingar. Vi hamnade på Café Stockholm och fick lite nostalgisk hemlängtan. Svenska kanelbullar gick inte att få men köttbullar. De sålde en del svenska artiklar. Abbas fiskbullar, Slotts senap, svenska kaffesorter, Daim, Dumlekola och Ballerina kex. Jag som har jämtländskt påbrå förundras över möjligheten att köpa getost (mese) i en liten by i USA när sånt knappt går att hitta hemma.
Efter incheckning på hotellet i Turlock fick det bli en stund vid poolen i den sköna värmen. Kalifornien är soligt.

Över berg och genom dal

Dagens etapp skulle egentligen inte finnas. När vi började leta hotell och färdvägar för denna etapp så hade vi andra planer. Den rutt vi försökte lägga funkade inte i GPSn. Vi hade hittat vägar på kartan men dessa var inte farbara. Eftersom det handlade om småvägar i ingenstans vågade vi inte chansa.
Jag såg en beväpnad man idag på macken. De få gånger vi i Sverige ser ett vapen sitter det på en polis eller militär. Att se en civilklädd man med pistol i hölster känns både fel och overkligt.
När vi startade var det kallt, vi såg snö på bergstopparna. Efter ett tag på stor väg vek vi av över bergen. Dramatiska denna gång, höga och svarta. Nere i dalgången växte skogar av kaktusar. Vi kommer ner på lägre nivå och en grön slätt med betande kor framträder.
Vi passerar en uppdämd sjö med rastplatser och campingplatser. Naturen förändras på nytt. Nya berg, vackra lövträd och gulnat gräs. Först får man känslan av parkområde. Vägen är bred men kurvig. Vi ser ett vattendrag nedanför oss. Vägen smalnar och vi åker neråt mot flod fåran. Lite vatten, massor med stenblock i fåran som verkar ha formats av hårt strömmande vatten. Bergväggen är nu nästa lodrät intill vägen. Vi följer floden och bergets vindlingar.
Ute ur ravinen är vi plötsligt i ett annat klimat. Det är en fruktodling, vi tror det är citrusträd. Varmt och skönt.
Så härligt att bara njuta förutsättningslöst av dagsresan.
Nog finns det mål och mening med vår färd
Men det är vägen, som är mödan värd. (Karin Boye)

Death valley

Dags att lämna storstadsdjungeln. Det gick ovanligt smidigt att lämna staden.
Vi åkte mot Death valley. Det är en av de varmaste och torraste platserna i Nordamerika. 57 grader ska vara den högsta temp som uppmätts. Hårda taggiga klippor som ser ut att ha tippat omkull. De bergsformationer vi sett tidigare har haft vågräta lager och mönster. Dessa ligger nästan vertikalt. Dessutom finns formationer som ser ut som sanddyner eller grusåsar. Mjuka böljande, men när man  kommer närmare ser man att de är hårda, som förstenade. Vi stannar vid Zabriskie point, en utsiktsplatserna där man ser alla härliga formationer. Vi fortsätter neråt. Som lägst är vi nere på 86 m under havsnivån. Det är alldeles platt. Ser ut som en uttorkad sjöbotten ibland vitaktigt som salt. Det är varmt, minst 30 i skuggan igen.
Vid horisonten ser vi konstigt formade moln. Dimma? Regn? Kan inte vara möjligt. Himlen blir mörkare ju längre vi åker. Det är en sandstorm!  Plötsligt ser vi bara några meter framför oss. Det finns ingenstans att stanna, vi måste sakta försöka komma igenom. Vi närmar oss bergen och då klarnar det. Plötsligt är himmelen blå igen. Vägen slingrar sig uppför och sedan breder en dal ut sig. Underbart.
Vi stannar för lite mat och sedan är det dags för sista bergspasset. Himmelen mörknar igen. Denna gång är det regn! På med regnkläder, tempen faller snabbt. Hårt piskar dropparna och vi saknar handtagsvärmarna på våra egna hojar. Genomfrusna kommer vi fram till Lone Pine oc hotellet. Sunny California, skitsnack.

Vegas

Även när man går till frukosten klirrar det i banditerna och roulettborden är upptagna. Tiden på ett casino spelar ingen roll och verkligheten är långt borta. I Vegas finns allt. Precis bredvid vårt hotell är ett Pariserhjul. På hotellet som är ihopbyggt med vårt där är hela bottenvåningen som gatubilden från Paris. Eiffeltornet, Frihetsgudinnan, Brooklyn bridge, berg och dalbana finns inom några kvarter. Vill du se vulkanutbrott och dansande fontäner så är det vara att invänta skymningen. Musik vid varje affär plus gatumusikanterna. Du erbjuds bra priser på teaterbiljetter, flygturer över Grand Canyon eller telefonnummer till Call Girls. Folk utklädda till seriefigurer som Muppar, Transformers, Superman, Hello Kitty och Buzz Lightyear. På apoteket kan du köpa souvenirer, mackor, sprit och batterier. (Ja dom har även medicin)
Egentligen behöver man inte lämna hotellet. Har du glömt tandborsten finns det affär för sånt. Sugen på en Cup cake.... Det ordnar sig. Missat att packa långklänning, jodå. Måste du muta frugan efter helgen, inga problem. Vunnit stort och kommer på att du vill ha en 1,5 meters groda som spelar fiol, de har säkert hemleverans. För att inte tala om juveler....
Här finns alla typer av människor. "Fjortisar" i sina minimala shorts. Modeikonerna som ser ut att vara på väg till ett party vid frukost. Grabbarna i gangsta style direkt från "Da Hood".  Föräldrar med bebisar i vagn eller sele. Hela familjer med mostrar och morföräldrar. Medelålders herrar med shorts, strumpor och sandaler. Blonderade, hårdsminkade damer. Gamlingar som åker elrullstol fram till spelautomaterna. En farbror i rutig skjorta och snickarbyxor. (Typ blåkläder) Och sedan vi som är normala ;-).
What happens in Vegas, stayes in Vegas!

Genom tre stater

23 grader kl 7 på morgonen. Jag skulle kunna leva med det klimatet. Vi pratade med ett amerikanskt par vid frukosten. De hade passerat här för en vecka sedan och då var det 30 cm snö! Svårt att tänka sig idag.
Vi lämnar Utah och kommer in en kort sväng i Arizona. På en gång förändras omgivningen. Andra typer av berg och mycket kargare. Snabbt kommer vi över i nästa stat. Vi missade skylten men plötsligt ligger en oas med palmer i öknen. Ljusskyltar talar om gambling och casino. Vi är i Nevada.
Vi viker av och tar en mindre väg. Snabb och rolig körning. Plötsligt ser vi en sjö i det karga landskapet. Lake Mead, den konstgjorda sjön ovanför Hooverdammen. Vi fortsätter mot dammen och får passera en säkerhetskontroll innan vi får åka fram och över. Vilket byggnadsverk. Vilket slit och ingenjörskonst som lagts ner. Vi går över dammen och mellan två stater. Gränsen mellan Nevada och Arizona.
Så är den dags att fortsätta mot dagens mål, Las Vegas. Tät trafik men den rullar på bra. Bara sista biten med trafikljus blir rejält svettig när det är ca 50 grader och man har en HD vars motor är glödhet. Vi ska till Ballys hotell och kasino, på The Strip mitt emot Bellagio.
En promenad några kvarter, pråligt, blinkande reklamskyltar, storslagna fasader, hög musik. Man får snabbt en överdos. Och mitt i denna glittriga värld sitter folk och tigger.
Nu ska vi ta en liten sväng på The Strip by night.

Till värmen

Idag var det en transportdag. Först tillbaka genom Red valley. Där borde vi ha en riktigt fin film att ladda upp senare. Vi passerar genom Panguitch, en liten stad som verkar försöka leva upp till western stad. Lite gamla fasader och affärer m cowboy artiklar. Upp över bergen som har snöfläckar kvar på skuggsidorna. Vi ser hjortar precis bredvid vägen på ett par ställen.
Rastplatser har de ont om. Några få finns utefter Highway. Välordnade. Vi såg vid ett tidigare tillfälle att man stängt av en rastplats och hänvisade till nästa, 11 mil bort. Då stannade bilar på vägrenen för fika, på en väg som motsvarar våra motorvägar.
Vi kommer "ner" igen. (1000 meter ö.h) Värmen börjar komma. Här är det boskapshjordar och även en del odlad mark. De har lite lustiga bevattningsmetoder. Tänk er gammaldags vagnshjul med ekrar. Sätt ihop 10 sådana med ett metallrör emellan så det blir 50 m långt. Sätt en vattenspridare mellan varje hjul och någon form av drivningsmekanism så att detta sakta rullar fram över åkern. Verkar funka klockrent för de finns på varje fält.
När vi närmar oss St George som är dagens mål har vi 45 grader på termometern. Några trafikljus senare önskar vi att vi körde i T-shit och shorts. Först en stor glass och sedan dopp i hotellets pool.

Canyons

En positiv överraskning väntade oss till frukost. Vi är alltså mitt i ingenstans. Två små motell, en bensinmack och postkontor är allt som finns. Men bakom macken ligger en restaurang. Oansenlig, men vilken frukost vi fick. Perfekta ägg, god toast och den stekta potatisen....mums. Genom att tjuvlyssna på kocken fick vi veta att de väntade 25 bokade lunchgäster och hade även grillparty till kvällen för en större sällskap. Ibland ska man inte bara se till ytan.
Dagens vägar har varit riktigt härliga. Sköna kurvor och massor med backar. Vyerna? Ja, som vanligt ungefär   ;-)
Vi bestämde oss för en omväg på 15 mil. Vi kunde bara inte åka förbi Grand Canyon. Ytterligare uppför, som högst 8840 feet. (Ca 2700 meter) Jag har trott att trädgräns och kalfjäll fungerade lika världen över men trots den höga höjden här så växer det höga granar. Inte vindpinade låga träd som man ser på svenska bergssluttnigar.
Grand Canyon, ja vad ska man säga. Det är så otroligt storslaget. Ingen bild kan göra det rättvisa. Men inte ens våra egna ögon och hjärna kan förstå djupet i ravinen eller fatta ytan på området.
Även resten av dagen bjuder på roliga vägar och härliga bergsformationer. När vi kommer ner runt Vi passerar gränsen till Utah och ganska snabbt blir allt grönare. Det finns gröna gräsmattor i trädgårdarna. Stora lövträd och även fruktträd. Plötsligt ser vi vatten i åarna istället för uttorkade flodbäddar.

På hotellet skulle de ha höghastighetswifi, inte alls segare än modemanslutning.